Läslogg | ”Silvervägen” av Stina Jackson

Ljuset. Det stack och brann och slet i honom. Lade sig över skogarna och sjöarna som en uppmaning att fortsätta andas, som ett löfte om att nytt liv var på väg. Ljuset som fyllde ådrorna med rastlöshet och tog sömnen ifrån honom. Redan i maj låg han vaken när gryningen letade sig igenom fibrer och springor. Han kunde höra tjälen sippra ur jorden där vintern förblödde. Bäckarna och älvarna som brusade och steg när fjällen skalade av sig sina vinterkåpor. Snart skulle ljuset fylla nätterna, sträcka ut sig och förblinda, skaka liv i allt som slumrade under de multna löven. Det skulle fylla trädknopparna med värme tills de brast och skogen skulle sjuda av hungerskrin från de nykläckta liven. Midnattssolen skulle driva människorna ur sina hålor och fylla dem med längtan. De skulle skratta och älska och våldföra sig på varandra. Det hände att människor försvann, att de bländades och tappade bort sig. Men han ville inte tro att de dog.

Läslogg | ”Tjänarinnans berättelse” av Margaret Atwood

Vi sov i det som en gång hade varit gymnastiksalen. Golvet var av fernissat trä, med påmålade linjer och cirklar, för spelen som tidigare spelades där; ringarna för basketbollnäten satt fortfarande kvar, men näten var borta. Runt salen löpte en läktare, för åskådarna, och jag tyckte att jag, svagt som en efterbild, kunde urskilja den fräna lukten av svett, med en söt anstrykning av tuggummi och parfym från flickorna som såg på, i filttygskjolar så som jag hade sett på fotografier, senare i minikjolar, sedan långbyxor, sedan med ett enda örhänge, spretigt grönstrimmigt hår. Det brukade ordnas dans där; musiken dröjde sig kvar, en palimpsest av ohört ljud, stil ovanpå stil, en underström av trummor, en ödslig jämmer, girlander av silkespappersblommor, pappdjävular, en roterande boll av speglar som bepudrade de dansande med ett snöfall av ljus.

Recension | ”Verkanseld” av Louise Boije af Gennäs

Mamma stod i köket i sin ljusblå morgonrock och bryggde doftande kaffe. Pappa kom precis in från en runda på längdskidor i Venaspåret och det ångade om honom där han gick, med röda kinder och smält snö i mössan. Utanför fönstret strålade solen över ett snötäckt Örebro, termometern visade fem minusgrader och hela bilden var som hämtad ur en saga av Elsa Beskow. Själv satt jag vid köksbordet och avslutade min gröt, och nere på golvet lekte Lina med kattungen Esmeralda.

Recension | ”Motiv X” av Stefan Ahnhem

Inga Dahlberg försökte styra in tankarna på något annat. Om så bara för några minuter. På den molnfria augustihimlen eller på musiken i lurarna. På faktumet att hon inte kände sig det minsta trött, trots att hon var inne på sitt tredje varv längs den blå slingan. Eller på Ramlösa Brunnspark som var så grön och lummig att det inte gick att se mer än några meter i vardera riktning. (första stycket)

Läslogg | ”Arton grader minus” av Stefan Ahnhem

Klockan hade hunnit en bit över midnatt när taxin saktade in och stannade utanför huset. Två femhundralappar bytte ägare, och mannen klev ut ur bilen utan att vänta på växel. Den iskalla, bitande vinden tryckte på från det becksvarta Kattegatt och var så hård att han kunde känna saltstänket från vågorna som slog in över piren ett fyrtiotal meter bort i mörkret. (första stycket)