Läslogg | ”Arton grader minus” av Stefan Ahnhem

Klockan hade hunnit en bit över midnatt när taxin saktade in och stannade utanför huset. Två femhundralappar bytte ägare, och mannen klev ut ur bilen utan att vänta på växel. Den iskalla, bitande vinden tryckte på från det becksvarta Kattegatt och var så hård att han kunde känna saltstänket från vågorna som slog in över piren ett fyrtiotal meter bort i mörkret. (första stycket)

Läslogg | ”Den nionde graven” av Stefan Ahnhem

Det var så mörkt att han nästan inte kunde se. Dessutom krängde fångtransporten så kraftigt på sin väg genom den otillgängliga terrängen, att bokstäverna han försökte forma var nästintill omöjliga att läsa. Men det kunde inte hjälpas. Det här var hans sista chans att hinna skriva ner allt innan blodpölen under honom växt sig alltför stor. Berättelsen om förälskelsen som fick honom att lämna allt och kasta sig ut i det okända. Om hur han sköts och tillfångatogs av sina egna och nu var på väg mot en så gott som säker död. (första stycket)

Recension | ”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem

Kråkan landade på hans nakna mage och pressade in sina vassa klor i skinnet. Första gången den hade väckt honom hade han lyckats skrämma iväg den och få den att släppa taget. Men nu lät den sig inte skrämmas lika lätt, utan satt kvar och trampade obekymrat omkring över honom, alltmer otålig och hungrig. Det var bara en tidsfråga innan den skulle börja hacka i sig honom bit för bit. Han skrek till så högt han kunde, och till slut släppte den sitt grepp och flaxade kraxande iväg. (första stycket)

Recension | ”Kärlekens magiska regler” av Alice Hoffman

En gång i tiden, innan hela världen förändrades, var det fullt möjligt att rymma hemifrån, dölja vem man var och ändå passa in i finare sällskap. Barnens mor hade gjort just det. Susanna var en Owens från Boston, en släkt så gammal att varken General Society of Mayflower Descendants eller Daughters of the American Revolution kunde förneka dem tillträde till sina exklusiva klubbar, trots att de nog helst velat stänga dörren i ansiktet på dem, och låsa om sig två gånger. Släktens anmoder, Maria Owens, kom till Amerika år 1680 och förblev ett mysterium till och med för sin egen familj. Ingen visste vem som var far till hennes barn eller hur hon, en ensam kvinna utan några medel att tala om, kunnat låta bygga ett så storslaget hus. Ättlingarna som följde Maria väckte lika många frågor. Äkta makar försvann utan ett spår. Döttrar övergav döttrar. Barn rymde sin väg och sågs aldrig till igen. (första stycket)

Recension | ”Dagarna med dig” av Rosie Walsh

Du, Idag är det precis nitton år sen den strålande morgon då vi leende sa hejdå till varandra. Att vi skulle ses igen var det ingen fråga om, eller hur? Det var bara en tidsfråga. Egentligen var det inte ens en fråga. Framtiden var kanske lika osäker som den flytande gränsen till en dröm, men en sak var säker och det var att vi skulle möta den gemensamt. Tillsammans. (första stycket)